stallparadiset

Tänk att ytterligare en höst rullar in över Skåneland. Det har varit ganska milt hela tiden men idag blåser det hårt och kallt,tycker jag. Igår kväll fick min söta, duktiga ponny tillsammans med sin småsura kompis åka tillbaka till Fårarp. Det blir så fruktansvärt tomt i stallet trots att småtjejerna är kvar. Jag tycker inte om att lämna bort min fina Ponny, fast jag vet att hon har det bra och är inte långt borta. Idag for vi in till stan för att beställa brgravningsbukett till Hans-Olovs begravning som är nästa vecka. H-O gick bort i september och Irene har ordnat begravningen. Jag ser väl inte direkt fram emot att köra upp till Sthlm för detta, dels för att Covid 19 härjar friskt där uppe och ett par av de inbjudna till begravningen kommer från ett annat hårt drabbat land av Covid nämligen Spanien, hoppas de varit i karantän. Vi är 20-25 st som ska delta och det är inte så många men jag känner mig ändå inte bekväm. Det river som förväntat upp en del jobbiga känslor hos mig, inte för att en gammal människa dör, utanför, lite egoistiskt, att det nu inte finns möjlighet att få förklaringar eller svar på hur det kunde bli så som det blev. Jag har fortfarande frågor , varför lämnade han mig som 13 åring, helt utan pappa resten av mitt liv. Dels är det ett väldigt meckande för att få ihop det med passning av små ponnyer, kattor och hundar. Jag gillar inte att lämna hundarna, Esko är gammal och skruttig och Jollsan är osäker och mattebunden. Tanken på att de tre dagar ska nöja sig med kortare tillsyn är inte helt lugn, hundpensionat är för mig ett sämre alternativ då jag har dåliga erfarenheter av det. Min tillit till mänskligheten är lite naggad i kanten, på alla fronter. Nåväl Jollsan och jag gjorde nåt mer roligt nu i början på hösten och gick en kurs i nosework, där Jollsan fick träna på att använda sina luktceller, det var roligt. Häromdagen apporterade hon en liten död småfågel till mig helt spontant och var så mallig. Hon som vägrat ta de döda fåglarna i munnen när vi övat förut. Vi ska fortsätta med lydnad för busiga hundar senare i höst, det är kul. Det finns så mycket som virrar runt i mitt huvud men allt kan inte stå här så det tar vi en annan gång. Håll på distansen, nys inte på varandra, håll ut för visst kommer det bli bra igen.