stallparadiset

Det är höst, den förbaskade tidsomställningen är som vanligt kännbar i kroppen. Jag måste ha varit ko i ett tidigare liv som reagerar så mycket på en ynka liten timme.

Nattsömnen är rubbad, vaknatiden är som galen. Jag gillar definitivt inte kvällsmörker som lägger sig före jag kommer hem från jobbet. Är inte mörkrädd men vill gärna se vad jag ska snubbla på när jag tar in hästarna.

När jag mockat boxarna och ska tömma rullebören hittar jag knappt gödselstacken, måste prioritera en liten lampa där ute. Likaså behöver jag få upp starkare belysning som sprider ljuset mer ute vid padocken där jag ska jobba med hästarna.

Nu börjar ju allvaret för min söta lilla Foxy, jag har med hjälp av stordottern suttit upp vid två tillfällen på den lilla Foxan.
Först gick hon lite kvickt åt sidan så jag inte kom upp. jag stod på en bänk för att inte hänga i sadeln. Om igen då stod hon kvar så jag kom i sadeln. Hon steppar runt lite men det gör inget. Vi jobbar vidare ganska långsamt för att det ska bli bra.

Idag var jag ledig och passade på att löshoppa alla fyra hästarna, det tycker dom är roligt och jag behöver inte mana på dom för att dom ska hoppa, det går undan ska ni veta.

Nu laddar jag om för en ny arbetsvecka så solong så länge.


 hoppla "lillan".

 Vi går en liten sväng.

 Freja och Foxy möts.

 Kissen kollar in barnvagnen.