Då så då tar vi nästa.
Nu blev det lite tid över igen, tvn inte inttressant, hästarna, klart intressanta men avslutade för kvällen. Läsa, näe inte just nu men blogga lite jaaaa det gör jag.
Presentation igen, denna gång ska jag presentera för er två mycket livfulla krabater med många,många namn.
Ett: Lapprikets Esko
född 20 mars 2008
Modershjärtat heter Nordanlidens Ängla och den stolta (tror jag) fadern Fidelis Kultakämmen.
Den här förtjusande killen föddes i Kil i Värmland tillsammans med ett antal syskon varav en , den minsta följde med hem till oss åxå.
Två: Lapprikets Esak, kallas Zacke.
Vi valde dessa två killar den ena störst i kullen den andra minst, för dom helt enkelt var oemotståndliga.
Bus och grus som dom ibland kallas var som två björnungar, alldeles svart/bruna och lurviga, nästan omöjliga att se skillnad på.
Dom växte snabbt, matte dvs jag var ambitiös och började gå valpkurs, det var snart när omöjligt att ha två med sig, men vi fullföljde. Ibland rusade jag runt och jagade den ena medans den andra var fastknuten i bilen. Eller så tyckte instruktören att det var dax att släppa esko och träna inkallning. Ha,ha vilken tossig tränare, Esko satt fullfart mot en mycket seriöst tränande grupp med fullvuxna brukshundar å ja i himmel vilken fart han fick på dom både förarna och vovvarna.
Det blev inte så mycket mer inkallning den kvällen för broder ett.
Hemma på Paradiset blev det ett fasligt sjå med att fixa staket, hundgård, agillity bana ( som bröt samman under förra säsongens snömassor). Det visade sig att Två var en rymmarkung, matte var ständigt rädd för att han skulle bli mos under nån stor traktor.
Efter att ha visat sig vara ena riktiga hanhundar med ylande och smitande beslöt deras människor att dom skulle kastreras, så blev det. Rymmandet upphörde och allt blev lugnare förutom att Esko blev lite mer "snackig". Han gastar och gapar stup i ett om nån eller något vistas inom en halv mils avstånd från vovvarnas revir. Esko gastar som sagt i tid och otid medans lillebror Zacke är stark och tystlåten, men när han öppnar sin vackra nos då låter det inte vänligt.
Det är två väldigt personliga vovvar och dom förgyller våra dagar med många promenader, glada skratt åt deras upptåg.
Zacke
Esko
Bröderna Bus och Grus.
Ett och Två.
Presentation igen, denna gång ska jag presentera för er två mycket livfulla krabater med många,många namn.
Ett: Lapprikets Esko
född 20 mars 2008
Modershjärtat heter Nordanlidens Ängla och den stolta (tror jag) fadern Fidelis Kultakämmen.
Den här förtjusande killen föddes i Kil i Värmland tillsammans med ett antal syskon varav en , den minsta följde med hem till oss åxå.
Två: Lapprikets Esak, kallas Zacke.
Vi valde dessa två killar den ena störst i kullen den andra minst, för dom helt enkelt var oemotståndliga.
Bus och grus som dom ibland kallas var som två björnungar, alldeles svart/bruna och lurviga, nästan omöjliga att se skillnad på.
Dom växte snabbt, matte dvs jag var ambitiös och började gå valpkurs, det var snart när omöjligt att ha två med sig, men vi fullföljde. Ibland rusade jag runt och jagade den ena medans den andra var fastknuten i bilen. Eller så tyckte instruktören att det var dax att släppa esko och träna inkallning. Ha,ha vilken tossig tränare, Esko satt fullfart mot en mycket seriöst tränande grupp med fullvuxna brukshundar å ja i himmel vilken fart han fick på dom både förarna och vovvarna.
Det blev inte så mycket mer inkallning den kvällen för broder ett.
Hemma på Paradiset blev det ett fasligt sjå med att fixa staket, hundgård, agillity bana ( som bröt samman under förra säsongens snömassor). Det visade sig att Två var en rymmarkung, matte var ständigt rädd för att han skulle bli mos under nån stor traktor.
Efter att ha visat sig vara ena riktiga hanhundar med ylande och smitande beslöt deras människor att dom skulle kastreras, så blev det. Rymmandet upphörde och allt blev lugnare förutom att Esko blev lite mer "snackig". Han gastar och gapar stup i ett om nån eller något vistas inom en halv mils avstånd från vovvarnas revir. Esko gastar som sagt i tid och otid medans lillebror Zacke är stark och tystlåten, men när han öppnar sin vackra nos då låter det inte vänligt.
Det är två väldigt personliga vovvar och dom förgyller våra dagar med många promenader, glada skratt åt deras upptåg.
Zacke Esko Bröderna Bus och Grus. Ett och Två.Kommentarer
Postat av: Mia
Svårt att tro dom varit så små :-)
Postat av: Soffi
Haha, lurvbollarna låter som riktiga charmprinsar, Gamle Grå tycker dock mest de är pestiga glin =D
Postat av: Nina
Herregud jag har helt glömt bort att de vatt små tussar, så söta att man bara vill äta upp dem...nu e de mest dem som vill äta upp en....;)
Postat av: Rune
Det är roligt att läsa det du skriver, skriva en bok kanske...;)
Postat av: Marita
Jo du, kära syster jag hör att det är "äkta" lapphundar du har.....Men dom är världens mysigaste!
Postat av: rebecca
Kul att läsa och se bilder på grabbarna, har Deras pappa fidelis kultakämmen( kim) hos mig. Pappa Kim skickar kramar tilll sina söner
Trackback
