stallparadiset

Det är ett märkligt talesätt. Viljan hänger i ett träd i skogen, så sa ofta min mor till mig när jag var liten. Jag letade i många träd kan jag säga. Viljan hittade jag inte i något träd, den fanns ju inom mig, och vilken vilja sen.
Jag har alltid varit väldigt viljestark, kanske stark på många andra sätt åxå.
Jag är nog ganska rättfram och inte så mycket för krussiduller heller för den delen.
Jag har även ett numera väl tyglat, duktigt eldigt temperament. Det är bra att ha koll på eldfängda saker.
I mig finns även en väl utvecklad intuition, som jag nogsamt lyssnar till, ibland "reser sig raggen" om jag nu bara haft nån.
Allt som oftast kan jag även känna känna på mig lite andra konstigheter, men det kanske inte ska talas om så högt. Folk kan ju börja undra, det är illa nog att vara Stockholmare med asyl i Skåne.
En natt härförleden var månen hur häftig som helst, full var den. mörkt gul var den och hängde som en gammal lampa långt ner  från himlen, det var så vackert och den vanliga lusten att börja yla på månen flög på mig.
Det måste vara nån urgammal nedärvd grej som far i mig, eller har jag varit varg, jag är ju så förtjust i de gamla gråbenen.


 En annan "gråben" som hör till familjen.