stallparadiset

Just idag vill jag rikta ett varmt tack till: Min svärson som ringde och raporterade väglaget hemma vid mitt så jag kunde åka hem i tid. samt mina snälla rara kollegor som lät mig få bege mig hemmåt. VARMT TACK.

Som det ser ut nu, förutom att det faktiskt inte går att se nåt alls ute, så blåser det väldigt kraftigt från sydväst(tror jag) samt att det snöar. Vägen är inte längre framkommlig in till byn, att försöka öppna dörren i söderläget går inte.

Det snöar in mellan glasen i fönstret i arbetsrummet, förvisso ett fönster som sett sina bästa dagar och till sommaren skall få gå hädan.

Jag myser inne, hundarna ligger på golvet och snusar, inne vilar friden.

När jag tog in hästarna hade dom isskorpor på sina täcken och i manen, alla tre står nu i sina boxar med torra innetäcken på och tuggar halm och har det tryggt.

Det är riktigt härligt att stå i det dämpade ljuset i stallet och lyssna på mumsandet och suckandet från hästarna. Dom är så tydliga med att dom är nöjda med att få komma in när det är busväder ute.

Den stora gamle kungen, ja Prisse alltså, har jag ju tränat några veckor med lite lydnad, det visade sig ha önskad verkan idag, han blev orolig i blåsten och snön och ville dra iväg och skutta, men bara en liten tillsägelse och han stannade fint vid min sida. Sen blev han lite rädd för nåt som fladdrade till och tog ett skutt men aktade sig noga för att komma för nära mig. Stoppade sen fint utanför stalldörren, som står öppen för att jag ska kunna knacka av isen under hovarna. Det är skönt att inte behöva "tjyvhålla" honom hela tiden utan lita på att han står kvar och väntar på att få kommandot för att få gå in i stallet.

Ja det var väl allt för idag, det kan bli spännande och se om vägen är framkommlig imorgonbitti.