stallparadiset

Jag har blivit firad, upp och ner i flaggstången, näe jag bara skojar. Har förstås blivit födelsedagsfirad.
Vi hade en jätte mysig familjemiddag på en krog i Ystad, mycket god mat och härligt, roligt sällskap. Dock fattades den ena svärsonen och alla barnbarn.

Jag fick av mina barn en fantastisk svart smideshäst med texten "stall Paradiset" på i vitt, den ska vid varmare väderlek bli uppsatt på stallet.

Förra fredagen var ganska stressig, först kom hovslagaren, ytterligare en ny, verkade och skodde. Den gamle "kungen" lyckades redan på tisdagen dra av den ena skon. Väldigt smart. På grund av att han redan innan dragit av den gamla skon varvid en del av hornet dragits med var det svårt att fästa skon, ja och nu blir det väl inte lättare.
Små tjejerna blev verkade, allt som allt tror jag hovslagaren tillbringade närmare två timmar i mitt kalla stall.
Mitt i allt kom åxå distriktsveterinären för att vaccinera alla hästar. Det var dock väldigt snabbt gjort.

På Söndagen fick mannen i mitt liv och jag den brillianta idén att gå ut med voffarna längs vår vanliga grusväg. Den var inte plogad, snödreven låg höga och täta, vi tänkte då att en promenad på åkern skulle vara lättare. Ibland är man bara för dum, jätte djup snö, plumsade,svettades och svor men hade inte självbevarelsedrift nog att vända om, näe bara släpa sig fram med risk för hjärtstopp.

Snön mitt eviga samtalsämne ligger nu i så höga drivor att bersån, där vi alltid fikar på sommaren nu bara anas av några centimeter som sticker upp ur snön. Måtte nu snö smältningen vara långsam, annars tror jag att vi kommer ha poolvilla.

Nu längtar jag mig sjuk efter våren om än bara aldrig så lite.

 vi fikar i bersån, som nu inte syns längre.


 Bersån ur en annan vinkel.

  Snö,snö