stallparadiset

Det är tidig kväll. Mörkret har sänkt sig över byn och det mesta är stilla och tyst.

Jag har som vanligt tagit mig an stallsysslorna, de två små ponnierna är färdigryktade, boxarna rengjorda och deras mat är klar. Nu återstår det bara att fixa i ordning för "kungen".

Har precis ställt upp honom i gången och ska börja rykta, han fäller, det är för tidigt egentligen men det kan jag inte göra något åt.

Plötsligt hör jag ett märkligt ljud utifrån, det liksom gurglar först,djupt, sen stiger det och avslutar med ett långdraget ylande. Jisses tänker jag, vargen är här, himmel vad spännande.
Tur nog är jag inte speciellt lättskrämd,"mannen i mitt liv" är ju på resa som vanligt.

"kungen" klipper lite oroad med öronen och ber mig gå ut och titta efter vad det är för nåt där ute.
Jag öppnar stalldörren, sakta, vill ju inte skrämma bort vad det nu är som låter så sorgligt där ute,Går ut i mörkret. Tittar mig nyfiket omkring, ser inget ovanligt.
I hundgården står bröderna grus och bus och blänger på mig, så sträcker den ena vovven upp nosen mot himmlen och avger ett isande fasansfullt yl. Jaha så spännande var det, min egen byracka ylar på månen som en annan knasboll.

Väser lite surt åt honom att hålla klaffen, han må se ut lite som en varg men är ju bara en tam hund.
Går in till "kungen" och berättar för honom att det bara var hans flock kompisar som tränade allsång på Stall Paradiset.

Ja som ni nu förstår så var det ju ingen varg som jag hoppats, får väl nöja mig med en liten Finsk lapphund.

Kanske uppfattas det som en aning knäppt att prata med djuren, men jag gör det och vi förstår varandra.
Det är väldigt trivsamt att gå här hemma på gården och småprata med alla innvånarna.