stallparadiset

Jag bor en bit utanför den vackra lilla staden. Jag har förmånen att arbeta i staden.
Jag rör mig mycket till och från möten i staden.
Det finns ingen dag, inget möte,inget väder som kan vara tråkigt, bortkastat eller ledsamt helt igenom.
För i staden, denna lilla hamnstad lever de jag är stoltast över i mitt liv, mina fyra barn.
I en liten stad syns människor,möts människor och det är bra.
Nästan varje vecka ser jag mina barn röra sig i staden, ibland på cyckel, ibland i bil eller gåendes.
En vink, blink, ett leende eller vid extra ordinära tillfällen en kram, då är livet riktigt gott.
Det värmer att se lilltösen gå hemmåt över torget med sin gråa hund.
Det känns gott i hjärtat när jag får ett snett leende när sonen susar förbi mig med cyckeln.
Det ljusnar  runt omkring mig när jag möter äldsta dottern i bilen, hann vi se varann tro.
Det är så mysigt att få en blixtvisit på kontoret av mellandottern med lillkillen och sno åt sig en kram.
Att ha vardaglivet så runt sig i en liten stad, att som jag får, få bo på landet med djuren tättinpå,
DET ÄR LIVSKVALITÉ för mig.