När livet sätts på paus
Det har blivit vår, vintergäck och snödroppar blommar. Tulpaner och påskliljor kikar blygt upp. Det var i och för sig lite kyla och snö för några veckor sedan men på senare tid har det mest regnat och blåst.
Ridbanan ligger delvis under vatten som vanligt, det hindrar dock inte granntösen och Larry från att ta sig ett pass där, det är så kul att få besök så det är lite hästliv på gården.
För mitt hästliv, alla planer blev satt på paus i slutet av december när jag efter en gruvlig väntan fick diagnosen bröstcancer.
Fan,Fan,Fan inte vad jag tänkt mig alls.I januari -21 genomgick jag en operation där man tog bort en s.k tårtbit av mitt högra bröst och tre lymfkörtlar.
Det var en lätt operation för mig, jag mådde bra direkt efteråt och hade inte speciellt ont eller så, det räckte med ett par alvedon den första dagen sen var jag ok.
Var ordentlig och gjorde sjukgymnastik enligt ordination flera gånger om dagen då jag ville ha full rörlighet tillbaka.
Två veckor senare grusades mitt hopp om att kunna behålla hästarna hemma och fortsätta som vanligt.
Tumören var lite ilsken av sig och jag skulle ha både cellgifter och strålning samt 5 års tablettbehandling.
Nån vecka till så var det dags för insättning av en s.k picline i armen för att ha en port att sätta in cytostatikan i, fy för vad det var obehagligt, gjorde ont och tog ganska lång tid att göra då ultraljudskameran krånglade, fick efter en stunds vila första kuren CG.
Hade ont i armen i säkert en vecka efter och på fjärde dagen efter kuren blev jag så,så sjuk.
Biverkningar de lux, fick åka in på akuten och få stödjande behandling för att få det att vända, ytterligare tre,fyra dagar med dåligt mående och biverkningar.
Fick dessutom injektioner att ta varje dag i 8 dagar för att boosta immunförsvaret, klarade 6 sen fick jag sluta pga biverkningar av dessa.
Tre veckor efter första kuren var det dags för 2 a kuren, biverkningarna dök upp som ett brev på posten,Ny tur till akuten ytterligare en radda dåliga dagar. Fick en annan typ av spruta som funkade ok.
Nu väntar jag på tredje kuren men onkologen har bestämt att ändra min medicinering så jag får se hur det går.
Det är så mycket sorg och besvikelse på grund av detta, men jag har ett fantastiskt stöd av hela min fina stora familj. Tyvärr gör ju covid att jag inte kan träffa dem så mycket eftersom mitt immunförsvar inte är det bästa.
Det här blir en tuff resa för en dam som inte är van att vara sjuk och behöva förlita sig på andra, men det kanske är nåt jag kan få med mig på vägen.
Från elände och besvärligheter så har vi mitt i detta bytt ut vår blå Subaru mot en nyare röd automatväxlad VW alltrack, väldigt fin och super trevlig att köra, inget vevande i bensinen längre.
Nu ska jag gå och bada Jolly för hon ska in på operation imorgon och bli steriliserad så vi slipper ränna upp flera gånger varje natt och kissa en löptik som är fullkomligt tossig under löpet. Vi har ju tänkt att ha henne kvar i si så där tio femton år.
Hoppas också på att hon blir lite lugnare i övrigt också, det blev ju Esko o Zacke.
