December 2020
Vi nalkas Jul, det är andra advent i dag på det år vi aldrig glömmer.
Jag saknar att kura ihop mig i soffan och läsa en saga med ett trött barnbarn.
Då vill jag ändå säga att jag har det väldigt väl förspänt som har hela min stora bullriga familj så nära.
Jag kan träffa alla mina barn med familjer var och för sig hur lätt som helst.
Jag kan rida min fantastiska ponny, som nu flyttat hem igen,jag kan leka med shettisarna,hundarna eller katterna.
Det är mysigt att gömma sig på loftet i halmen och sitta och klappa en katt en stund, det är lugnande.
Det är avkopplande att mocka stall och hagar, och så rör man på sig samtidigt.
Likaså när jag "tränar" med Jollsan eller leker agility, så både rör jag på mig och kopplar av.
Hur roligt är det inte att vid kvart i sju krypa upp i soffan och titta på julkalendern på tv, och faktiskt veta att några av barnbarnen gör precis samma sak.
Sakta men säkert går året mot sin ende, ljuset kommer snart vara tillbaka och innan man hunnit säga hejochhopp så är det vår igen.
Min högsta önskan är då att det mesta börjat bli lite som innan, i alla fall vad gäller sociala kontakter.
Fast det kanske är att önska för mycket.
Tur att det finns telefon och att man kan umgås med folk ute. ( på avstånd så klart), (hmm jäkla avstånd ).
Nu får jag nog ha gnällt färdigt för denna gång.
