stallparadiset

Ja månaderna går, vi och världen har varit i Covid 19 's grepp i runt ett halvår.

Ett av de värsta är att det inte verkar släppa taget heller.

Jag är oroad för konsekvenserna för oss alla.Mannen i mitt liv är drabbad, inte av sjukdom men av följderna av covid för han har blivit arbetsbefriad pga arbetsbrist på bolaget han arbetat på i så många år. Det känsn orättvist att behöva avsluta en lång trogen karriär på det viset, det skulle ju vara fest och glam.

 

Barn och barnbarn klarar sig gott verkar det som, ingen verkar ha varit sjuk i det förbannade viruset. Det är jag så tacksam för.

 

Sakta men säkert har lite saker dragit igång, några tävlingar har Nea och foxy kunnat åka på, några aktiviteter för barnen har gått att ha, lite kalas och lite utfärder hit och dit.

 

Hösten börjar sitt intåg med varm skön sensommar till skolstarten, barnen börjar nu mitt i veckan, Nea har flyttat till Bollerup, familjens lärare har dragit igång och de övriga med vanlig semester kör snart igång för fullt.

 

Tiderna är annorlunda det känns stundtals otryggt, men vi är en stor och trygg familj som stöttar varandra så allt ska nog fortsätta att vara bra.

 

Lite roligt är det för Jolly och jag går på "kurs", lydnadsträning för busiga vovvar, det går bra och vi har ganska kul även om Jollsan är livrädd för både hundar och ägare.

 

En fördel med alltsammans är att vi gubben och jag kan jobba helt ostrört med gården, vi tvättar, målar bygger nya grindar, byggpojkarna gör fint på kortsidefasaden så sen ska den och framsidan äntligen bli målad, vi får finaste huset på gatan,tycker jag som älskar Paradiset.