stallparadiset

För några veckor sedan skrev jag om att vara glad pensionär.

Sedan dess har moder jord gett mänskligheten en stor fet smäll.

Rätt åt oss eller inte.

Covid 19, eller corona som det kallas är ett elakt,farligt virus som släppts lös på mänskligheten.

Hela världen drabbas, vissa riktigt hårt, några lite lite mindre hårt.

Dödsfallen är många, de insjuknade otaliga, de som inte vet ofantligt många.

Mänskligheten darrar, jag med så klart.

Jag tvättarhänderna som en dåre, håller så långt avstånd från andra som jag bara kan,handlar via nätet.

Umgås med delar av min "klan" i mindre grupper, inte alla på en gång och helst inte samma dag.

Saknar den fysiska närheten, kramarna, de småsnuviga pussarna från barnbarnen.

Stojandet och lekandet som innebär fysisk kontakt.

Drygt som tusan.

 

Förutom den rent personliga saknaden sörjer jag för att idrottsvärlden drabbats hårt, alla hästtävlingar som var så nogsamt planerade är inställda, målen för våren uteblir.

Hästarna tränas och rids såklart som vanligt eftersom de inte kan bara stå och vänta.

Det är en sabla tur att bo så här på landet, vi har stora ytor att gå ut på och leka med hundar, katter och hästar går ju jättebra.

Trädgården kan får en extra dos omskötsel, altanen är tvättad och oljad redan, häcken är klippt, vilket inte brukar bli klart före midsommar under normala förutsättningar.

 

Det känns som jag sitter i en konstig bubbla, ett tomt väntrum, där ibland oron tar sig stora friheter.

Det gäller att hitta sysslor och platser där hjärnan får vila och själen får lite ro.

Att rida Foxy, eller gå ut och gå med vovvarna eller faktiskt bara få träffa någon  eller några i "klanen" en stund är såna tillfällen.

 

Ja lite roligt är det också, för vi har köpt oss en liten hund till, det började med att Pållan en lekkamrat till Mia och Nina från Veda tiden skickade en liten notis till Mia om en vovve som skulle säljas/omplaceras.

Mia skickade notisen till mig och lilla Jolly var så söt så jag ville köpa henne. Sagt och gjort vi tutade iväg till center syd trakten och kollade in vovven. En nu 10 månader jaktcocker.

Vi fick ta henne på prov i en vecka, ha,ha det gick ju inte att skiljas sedan.

Jag hade tagit med mig en avlagd sele att ha på henne i bilen, en som Zacke haft förut, himmel den hade jag kunnat snurra tre varv runt Jollis smala lekamen.

Nu mer färdas hon i hundbur i bilen och är ordentligt skyddad.

Hon, Jolly alltså är ett energiknippe de lux. Allt går i 120 hela dagen tills det är kväll och vi slöar i soffan innan vi ska sova. Hon sover som en stock i min säng tättintill. När mobilen väcker oss tar det 0.0001 sekund så är Jollsan klarvaken och i fullgång, upp och ner från sängen framoch tillbaka till trappen, ner och upp från trappen tills jag kommit så långt att hon får komma ut och rusa runt i trädgården.

Kommer så småningom lägga upp lite filmsnuttar och foton.

Kram till alla som tittar in på bloggen, var rädda om er.