stallparadiset

Tiden går för fort, jag hinner inte blinka så har ett år passerat.

Nu för tiden titulerar jag mig pensionär, i slutet av december tog jag ut mina sista veckor semester och gick i pension 31 januari.

Det är så otroligt avstressande att bestämma själv över timmarna på dygnet.

Jag har givetvis inte suttit på rumpa hela dagarna, lite tid har gått åt till att vara med barnbarnen, lite tid går åt till att sköta mina små ponnysar, en del av tiden går åt till att vara med maken och Esko och en del tid till att kela med katterna, som för övrigt nu är 4 i stallet.

Jag har tre godman ärenden som upptar en del av min tid, det är inspirerande att jobba frivilligt med en samhällsinsats.

Några timmar har jobbat på mitt gamla jobb, det är även det kul när man bestämmer hur mycket man vill jobba själv.

Hunden Esko som faktiskt fyller 11 år i dag har varit och är sjuk i något som heter cushings syndrome, vilket visade sig vara ganska svårt att medicinera korrekt, så detta har vi kämpat med i flera månader nu, förhoppningsvis funkar det denna gång. Dyrt har det också blivit men som tur är ersätter Agria en hel del.

De små ponnysarna mår bra, Mette medicinerar mot sin PPID och det verkar än så länge fungera väl, Mini har hunnit bli 24 år men are still going strong och nyps tvångsmässigt så fort hon borstas.

Ett par katter till har jag skaffat, Sune och Sven, Sune är från Mias katt Astrid och Sven vet jag inte varifrån han är. Sven köpte jag av Mias granne Linda som inte heller var hans uppfödare.

Sven är lite av en självmordspilot när det gäller att klättra och fara omkring, Sune är lite av en stugkatt myser helst i knät.

Cesar och Mille lever livets goda dagar här i Stall Paradiset Mille är nu även han 11 år och börjar bli lite stelbent tycker jag.

Fler barnbarn blev det förra sommaren då lilla Luna James föddes, stolta och kärleksfulla föräldrar är Linus och Sofie. Luna är en tös med stor integritet och man får anstränga sig för att vinna hennes leende.

En ny skatt kommer att födas till denna sommar då sonen Robin och hans Anna får en liten. Vi väntar med spänning.

Foxan Den röda vackra "red bull ger dig vingar" flyger vidare i Neas vård och hoppar som om det inte fanns något annat i livet, satsningen i år är seriös och jag vill säga att mina nerver inte riktigt matchar detta. Men å så kul det ska bli att följa dom i alla fall.

Kanske med lite tur och ansträngning kommer det inte att dröja nästan ett år till nästa blogginlägg, nu när tanten blivit pensionär och till och med får rabatt på apoteket.