stallparadiset

Dagarna går, allt blir som vanligt.

Esko finner sig i att leva som ensam hund men är otroliggt sällskapssjuk, speciellt efter en ganska lång dag i hundgården när vi båda jobbar.

Det känns inte riktigt bra kan jag säga men måste vara realistisk och inser att just nu har vi inte tid för att introducera någon ny hund i familjen.

Om ca ett och etthalvt år går jag i pension, kanske finns tiden då men inte behovet för då är jag ju hemma på heltid.

Hur man en vänder sig har man ändan bak.

Sommaren var inte riktigt som jag tänkt mig vädermässigt men man kan ju inte få allt här i världen. En av döttrarna och familjen bodde i husvagn på gården i ca fyra månader. Det var nog slitigare för dom än för oss.

Det blir fort en vana att flera personer roterar och är i huset så det var ingen fara med det.-det braiga var ju att det ständigt fanns stallhjälp med fodring och utsläpp, det var väldigt skönt.

"Mannen i mitt liv" och jag åkte på en liten tur i Sverige igen nu när det endå fanns folk på gården. Vi började med Göteborg. Hur konstigt det än kan låta så har jag inte i vuxen ålder, (betänk nu att jag är 63 år) strosat på Avenyn. och nu fick jag göra det. Inte heller hade jag sett Feskekyrkan, det är också avklarat.

Efter det körde vi till Trollhättan för övernattning, räknade inte med att hitta nåt speciellt i den stan men si jag bedrog mig. Där fanns sjusärdeles vackra ställen att besöka. Dels de gamla ravinerna där kraftverken låg och dels kolla på slussar av olika ålder från typ 1700 tal till nu tid och sen tittade vi på slussning av fritidsbåtar och stora lastfartyg. Det var faktidk jättekul.

Sedan vart det Stockholm, ett besök hos min kära storebror med familj, supertrevligt. Samt ett försök att hälsa på den gamle fadern men han hade rymt till sin andra dotter Irene, så det gick i stöpet.

Istället passade jag på att hälsa på Lisa, min äldre syster Britts dotter, henne har jag inte träffat sen hon var sisådär fem år. Kul i alla fall.

-vi tog oss sedan till fotografiska museet för att se en utställning med foton och historier om hästar, det var mycket sevärt, även de övriga utställningarna var bra.

Så for vi vidare...

mot Växjö, tja det var väl inte så upphetsande där, men vidare mot Älmhult och resans slutmål IKEA museet. Riktigt roligt och intressant besök.

Så gjorde vi om ridbanan med en del bestyr, som vi fortfarande grunnar på hur vi ska lösa. Nina har ju parketar en brontosaurus häst här , Hippi, världens snällaste, så vi behöver en bra ridbana när det blir för mörkt för att rida ut i landskapet på höstkvällarna.

Vi var faktiskt och lyssnade på Caroline af Ugglas på Saltan också, det var väldigt trevligt, fast konstigt att baren ute inte kunde sälja något alkoholfritt, då var man tvungen att samla in på restaurangen.

Just idag sitter jag med en alldeles ny influensa, det är två år sen förra gången, skittråkigt men som tur är är Nina här och hjälper mig med det tunga jobbet i stallet. Jag kan verkligen vara glad över att ha två hästintresserade döttrar när det kniper. Ja jag har såklart jättestor glädje av alla mina barn fast på lite olika sätt.