Att jag inte vänjer mig.
Det går inte att vänja sig, vänja sig vid vad? Att behöva bestämma när ett älskat husdjur inte ska få leva längre.
Idag har jag låtit älskade lilla smarta ,glada (förut i alla fall) Zacke få lämna oss, Det är så sorgligt och eländigt.
För någon vecka sedan gjorde han sig illa i bakbenet och vid veterinär kontroll visade det sig att korsbandet gått av på det ena benet och "glappade" på det andra, Det var inte bra.
Några dagar fick han gå på smärtstillande för det var Påskhelg och det behövde inte åtgärdas förens efter Påsk.
Så tisdag efter Påsk for vi till Evidencia i Malmö och fick vidare information där framkom att konvalesensen var jätte svår, att grabbarns grus och bus aldrig mer skulle få vara helt ensamma i hundgården på grund av skaderisken.
Priset för operation skulle var 40 - 60 tusen det är jättemycket pengar, även om han var försäkrad upp till 30 tusen.
Samtalet med veterinären slutade med att vi åkte hem igen utan operation och vi beslöt att låta Zacke lämna oss.
Jag tycker att jag är rätt kall och logisk men när vi låg där på Golvet hos Evidencia i Ystad på fällen och han fick sin slutliga injektion så brast det och gråten välde fram. Det var så märkligt påtagligt när han slutade leva och jag behövde inte se eller lyssna, det kändes i hela mig att han lämnade sin kropp. Han låg på min arm och jag höll om honom in i det sista och en bra stund efter, det var svårt att lämna honom. Jag lyssnade med stetoskop på hans hjärta och det gjorde så klart veterinären också.
Tårarna rinner av och till hela dagen ,jag var inte beredd på känslorna för honom då det inte är första gången jag låter en älskad vän lämna mig.
Älskade smart lilla väktare, du låg troget vid dörren varje natt. Du morraade eller gav skall om något verkligt eller overkligt kom för nära vårt hus, det vill säga allt närmare än 1 mil tror jag du ansåg var för nära.
Du läxade upp bråkiga katter som slogs eller korkade fåglar som stökade runt för mycket.
Du var så glad när vi hämtade morgontidningen ihop och lite mallig för brorsan inte fick följa med.
Lite busig var du också, rymde ofta i början av dina tonår och tuggade plastgrejor har du gjort hela livet, Gud vet vad som finns kvar i din mage.
Käraste lilla Zacke, det blir så tomt efter dig. Det gör mig ont att du inte ska vakta åt mig om natten.
Sov gott älskade vovve.
