Trodde jag skulle klara mig.
Nu är det vår,blommorna blommar som blommor gör, träden knoppas och jag nyser och fnyser. Fast just nu slog en ful förkylning till och tog fäste i min kropp, leder värker,huvudet värker det med, skönt för då sitter det i alla fall kvar. Ibland betraktas jag som huvudlös familjen, tror jag.
Satt i min favoritlåt med en balja te och läste gamla "stalltidningar" från tiden på Veda sen -95 typ. Ramlade huvudlöst ( jag sa ju att jag var det) in i nostalgidimman. Vi hade så mycket roligt och lärde oss jättemycket o hästar där.
Den första veckan i maj drar renoveringen igång så tills dess ligger jag lågt. Har en hel del att plocka undan och förflytta innan dess förstås men det ska väl ordna sig.
Tycker att ridningen med Fina Foxan har gått framåt bra, för någon vecka sen red jag tom på fältet på lång tygel det är en seger, allt handlar om tillit. Att vi lastar och kör på träning är i sig helt avspänt numera. Vilket är skönt för de tålmodiga som följer med.
Här om dagen var jag på promenad med Grus & Bus, det små regnade och blåste kallt. Väl hemma efter sisådär en halvtimme vidtog projektet sanera hund och därefter duschen. Det tog ju också en halvtimme för sjutton. Alltid lika kul med husdjur. Sen tog jag en mysstund i soffan med te och bulle,flankerad av två halvblöta lite doftande lurviga vovvar.
Kan inte låta bli, ovan är ett par bilder på vad vi funderar på till renoveringen.
