stallparadiset

Det är mörkt ute klockan är bara kvart i sex men det är helt svart här ute i StallParadiset.

Varför kan jag då plötsligt befinna mig innomhus så tidigt denna onsdag kväll.

Jo svaret är enkelt idag har jag haft stallhjälp av dotter och barnbarn. Utan att ha behövt be om det, utan någon egentlig orsak såsom akut sjukdom ( hos mig då ) har mina goa ungar fixat stallet så allt jag behövde göra var att ta in fyra ponnysar, kratsa hovar, täcka av och borsta dom. Lätt som en plätt och då kan jag istället sitta här och pladdra på bloggen.

 

Vet ni om att när jag är på jobbet "sitter jag inne". Jo för vi huserar på ett nedlagt fängelse i stan. Det är det absolut bästa kontor jag haft detta trotts att der drar från fönstren och är svinkallt på hösten och vintern. Det är lyhört när kontorsgrannarna flyttar om stolar uppe hos sig så låter det som om dom skulle komma ner genom golvet, men allt detta till trotts så är det den mest trivsamma lokal jag varit i.

Kan deet ha varit så att fångarna i detta fängelse trivdes och det satt sig i väggarna?

Kan det ha att göra med stämningen vi har i arbetsgruppen? Säkert men det är trivsamt även när jag är helt själv där.

Vi är förvisso inte inne så mycket för vi ska ju vara ute på " fältet" som det heter men ändå.

Det här gamla fängelset benämns "Hwita Briggen", för när internerna inte ville säga att dom "satt inne" låtsades dom att dom var till sjöss. Undrar om någon i vår lilla stad gick på det?

Alla vet ju allt om alla i såna här små städer så det vete sjutton.

 

Att det känns som om tiden flyger tycker väl dom flesta över trettio år. Idag var vi på inspirationsdag på en fin restaurang/ferie anläggning en bit utanför staden. Väldigt trevligt och tänkvärt. Vi fick höra mycket om barnkonventionen och barnperspektivet. Det hoppas jag att alla har för ögonen då barnen är vår framtid och vårt hopp om en bättre värld.

Där mötte jag en yngre kvinna som jag arbetat med för länge sedan och vi konstaterade båda att åren gått fort, barnen vuxit upp och ialla fall mina har alla flyttat hemifrån och skapat sig egna liv. Det är naturligtvis alldeles underbart men samtidigt lite skrämmande för det betyder att åren blixtsnabbt runnit ifrån mig.

Jag kan känna ibland att jag inte tog mig tiden att ta vara på mina barns småbarnsår och det sörjer jag för dom kommer inte igen, så idag när jag har barnbarn så vill jag verkligen njuta av dom så mycket jag bara kan. Därför är det extra roligt när småttingarna , dom yngsta är två och tre år , får hjälp att ringa till mormor och prata.

I övrigt är jag bortskämd som har hela min stora,bullriga helt underbara familj så nära och har förmånen att kunna träffa dom riktigt ofta.

Läs gärna barnkonventionen beakta den, ta dn på allvar, de är framtiden vi talar om.