Kanske en aning besynnerlig.

Har haft en skön ledig dag idag.
Släpte ut hästarna som vanligt, det snöade lätt och blåste lite. Friskt och skönt ute.
Började mocka i väntan på att hovslagaren skulle komma.
Står där i boxen och sprätter dynga och kommer plötsligt att tänka som följer.: Att dagarna jag levt är som pärlor som jag trätt upp på tråd, vid ett snabbt ögonkast ser dom precis lika dana ut men vid närmare granskning har alla sina små egenheter. Varje dag jag levt är egentligen unik, ingen den andra lik. Alla uppträdda på tråd så jag kan bära dom med mig vart jag än går som ett för andra osynligt men för mig väldigt verkligt pärlhalsband. Mitt liv.
Jag tror ibland att jag inte ska gå så mycket själv o sprätta dynga för mina tankar blir en aning besynnerliga, eller hur.

Tills slut kom hovis,hon är bra, hästarna blev fixade om fötterna och jag fick ett trevligt erbjudande att komma å titta på en 10 årig valack som hovis har som ska pensioneras från banan. Hon trodde han skulle passa in i min hästfamilj. Jag kanske faktikt åker o tittar på honom, det lockar lite.

Idag har jag åxå legat på soffan och läst, tror inte jag gjort det sen evigheter. Så skönt att unna mig det.
Nu känner jag mig redo att jobba färdigt denna vecka.


 En pärla.



 en annan pärla. (min mormor)


 en skojig pärla.

 Å en till.

 Å ytterligare en. Sen finns det ännu fler men dom visar jag inte idag.

Fredagsmyset som inte blev.

Jobbade 5 dagars vecka, inte min favvis längd att jobba. "Mannen i mitt liv" hade likaså varit iväg hela långa veckan, nu hägrade Fredagsmys med Just "mannen", yngsta dotter skulle åxå komma med sin nya kille på besök. Spänning, nyfikenhet och glädje.
Slutade lite tidigare och hann handla till äldsta dotterns och min födelsedagsmiddag på lördagen, körde alla varor till dotterns hus och tuffade sedan hemmåt, glad över att tidsplanen höll.
Börjar fixa i stallet och ska alldeles snart ta in hästarna när "mannen i mitt liv" ringer och meddelar att hans tidsplan spricker pga det häftiga vädret lite uppåt i landet, väglaget tillåter inget fortkörande denna eftermiddag.
Han beräknar vara hemma ca 20.30 eller 21.00. F....n, sk....t. Där frös det fredagsmyset inne.
Räkor och bröd och ägg fixat, får väl ätas en annan gång då, tänker jag.
Går för att ta in hästarna i godan ro, fick ju en del tid över.
Börjar med den "gamle Kungen" som idag är lite på tå för blåsten, det har dessutom börjat snöa.(blä).
Kommer in i boxen och precis som alla andra dagar tar jag av honom grimman för att sen själv gå ut och stänga om honom. 
Just idag tyckte det idiotiska djuret att rutinen skulle vara en annan. Han kastar sig ut genom boxdörren mot utgången, jag efter i full fart, daskar till honom över mulen för att få honom att vända om men se icke. Han fortsätter ut mot hagen i full karriär.
Där är ju stängt för små tjejerna är kvar, då tjurrusar han vidare mot grannens hus där han brakar in på deras går  med buller och bång, tvärvänder och rusar nu vidare ut på alla kringliggande åkrar.
Matten, dvs jag har halvgalen av ilska kavat efter djuret i högsta fart, vilket inte förslår mot en hästgalopp.
Nu kommer granne med sambo för att delta i jakten på rymlingen. Den stackars grannen blir i det närmaste nermejad, men lyckas slänga sig åtsidan. Tur.
Grannen är dock en klok hästvan dam som kläcker planen att vi ska hämta tjejerna och locka in det vill springande djuret innan han drar till Simrishamn eller nåt.
Planen lyckas och vi får till slut tag i kräket och får in alla tre i stallet. 
Mattes andhämtning låter som en ångvissla efter allt springande, humöret är inte på topp men jag är evigt tacksam för mina grannar.
När familjen sen kom hem ska jag tillägga att kvällen blev mysig med räkor och allt.

 Så här lugnt och fridfullt är det för det mesta.


 Här ska det rullas


 mmm skönt



 Jag lovar, han är värd besvären. 

Hur svårt kan det va.

Det är svårt att få tid och inspiration att gå hand i hand, i alla fall för mig.
Har tänkt skriva lite i flera veckor, men antingen räcker tiden inte till eller så är alla ord som bortblåsta.
Ja det har ju blåst här runt Stall Paradisets knutar i några dagar, grillen med överdrag kasade iväg på altanen, då är det ingen liten engångsgrill jag talar om utan en rätt stor historia. De röda lycktorna som brukar stå på nämnda altan ligger med krossade glas en bit ut i trädgården. Presseningen som "mannen i mitt liv" virat runt sin nyaste leksak fladrade glatt dock slet den sig inte helt som tur vad för den hade jag aldrig lyckats samla i hop i blåsten utan att själv behövt vara förtöjd i ett stadigt träd.
Huset har haft pool i källaren ett par omgångar, men rutinerad som jag är nu uteblir paniken. Istället går jag resolut ner i vattnet iklädd mannens stora gummistövlar, släpar fram pump o slang och sätter igång och länspumpar källaren.
Det mesta är ju enkelt när man vet hur.
Dom älskade Grus & Bus, Bil l& Bull, Ett & Två och allt vad dom kallas är numera kastrerade. Säkerligen är dom lite förundrade över vart kulorna tog vägen men verkar må bra och är väldigt busiga och glada. För vår del är vi glada att revirpinkandet inomhus upphört.
"Mannen i mitt liv" har som jag nämnde införskaffat en ny "leksak". I alla fall tycker minsta barnbarnet det kanske även barnets far, ja det är nog troligt.
Stall Paradiset står högt i kurs som utflyktsmål då där nu finns en jätte söt trädgårdstraktor med tillhörande plog och kärra.
"Mannen i mitt liv" hävdar att det givetvis var för min skull den införskaffades, det är snart tid att mocka hagarna efter vintern, det är tungt, slitigt och ett riktigt skitgöra. Nu skulle det bli annorlunda för jag ska kunna köra ut i hagen med detta fordon. För att det ska förverkligas krävs en del övningskörning kan jag säga.
Ja det får väl vara allt för denna gång, men lägger med lite bilder åxå för att roa.

 Tratt är inte kul tycker Esko.


 Den ömma modern övervakar lekfulla herrar med traktor.

 döläskigt att köra.

 Bara för att vi inte ska glömma hur det var.


 Mysstund


 Zacke på sin favvis plats i fönstret.


RSS 2.0